In i dimman

Många ondgör sig över att domaren inte ”ser” något vissa matcher. Men det gör han! Det är inget problem… De som INTE ser något, är sekretariatet! Inne i ”kupan” råder stundtals total dimma. Varför det inte finns vindrutetorkare på insidan av rutorna, fattar inte jag.

Jaja, man kan sätta på en högljudd värmefläkt, som i skiftgång riktas mot de olika rutorna i tur och ordning. Då hör man inte ett dugg i stället - det blir som stumfilm. Vad skulle publiken gilla att se på bandy utan att höra ledarna ropa och skridskorna skära i isen? Nä.

Man kan förstås leka vindrutetorkare själv – om man får med sig papper. Annars får man använda handskar, mössor eller utföra en avancerad gymnastisk övning när tröjärmen är sista utvägen.

Elaka tungor påstår att dimman kommer sig av för mycket prat i ”kupan”… Mm, kan kanske hålla med om det. På ungdomsmatcherna händer det inte alltid så mycket och fokus kan ju då ibland hamna på andra ämnen. Det ska vara trevligt också! Men det blir, som sagt, lätt dimmigt…

Stressigt är det också! När det plötsligt, utan förvarning sådär, blir mål eller något annat händer på isen blir det flera 100 % större arbetsbelastning en stund. Lätt att missa någon knapp då. Ni måste ha förståelse för det…;)
Resultattavlan är ett kapitel för sig. Varför är det så jädra svårt att komma ihåg vilka knappar som ska tryckas på i halvlek, för att det ska bli rätt till den andra? Var det nu Yes eller No?
Anna G – fixa en inplastad instruktion! Nu!

Micken! De flesta tycker micken är allra jobbigast. Publiken ser, som tur är, inte rodnaden i ansiktet på den som pratar. Svettningarna i händerna och hur man övar på vad som ska sägas. Efteråt lägger sig oftast speakern dubbel över bänken av skratt o skam. Men när den väl är avstängd går det bra att mima eller låtsas-kommentera matchen i käcka ordalag. Käckt så länge den inte är på, i alla fall. Det har hänt… haha… (Lasse, Lasse…)
Själv har jag inga problem med det där – det vet alla som varit med på bandyfesten…;) Mest kul…

Men det är trevligt med de små pratluckorna på sidorna. Där kan man få sig en käck pratstund med spelare i olika åldrar som ångar (dimma igen:) av ilska o värme, på ett gräsligt humör visserligen, men skam den som ger sig. Man kanske kan lätta upp stämningen lite...?! Får en tom, svart blick... Nä, inte poppis. Återgår till kollegan i ”kupan” och torkar lite mer på rutan. Vilken minut är vi i?

/wEbba:)

P.S. Höll på att glömma... Stridh - du fixade ju utmaningen! Sorry, alla andra grabbar, hans nuna blir kvar ännu en vecka- sen får det räcka...haha...D.S.