söndag 8 februari 2009

Genom sökaren

Ser de flesta matcherna genom ett hål på ca 1 x 1 cm. Det får mig att bli koncentrerad på vad som egentligen händer i matchen, vilket jag har lite svårt för annars (pratar för mycket – jaja, jag vet..:).

Nikon är min trogne följeslagare och vi har ett prima lagarbete! Något av det roligaste vi gör, är att spela med tid o ljus på en bandymatch i klart dagsljus! Min lagkamrat o jag har bra fokus, ”skotten” bränner av snabbt och nästan alla bilder blir bra!
Ett mönsteranfall!

Men på kvällsmatcherna kan man bli riktigt bortfintad… (och även på de dimmiga em-matcherna när strålkastarna tänds strax efter halvtvå) Nikon har då en helt galen inställning, som senare kräver mer o mer efterarbete vid datorn. Det har jag väl egentligen inte så mycket emot, men allt kan ju gå till överdrift. Jag är en sådan envis jäkel när det kommer till bildbehandling, så kvällen går lätt till förlängning innan jag är färdig med Pixbox. Gäsp...

Någon mer än jag som lagt märke till pressfotografernas tvivel på FBK, då de ibland börjar sitt fotande bakom Martin K, oavsett vilken sida han står på? Är det där dom tror målen ska komma först?
Det är värt en 10-minutare, tycker jag... Minst…

Jag föredrar att tro på grabbarna direkt och tar position i närheten av det andra målet. Brukar alltid säga att jag är en optimistisk realist och väntar därför tålmodigt på att våra Flammor ska komma till skott först! Men ibland får jag faktiskt slänga in handduken, räta ut knäna och dra bort längs med långsidan i stället och försöka hitta lite fighter på mittplanen. Fast risken ökar dramatiskt att få en vältränad man i sina bästa år över sig (jojo! :)…

Min ambition är inte enbart att dokumentera det som försiggår på isen – jag älskar att få med omgivningen och detaljer, vilket ni säkert märkt. Somliga kanske tycker det är ovidkommande, men jag kan bara inte låta bli… Hittar motiv precis överallt! Alltid! Hoppas på att jag med det kan leverera något mer i mina bildspel – något sorts skönspel (?) kanske? Tar ni den passningen?

Ibland önskar jag faktiskt att jag hade en liten kamera i ögat och bara kunde trycka av var och när som helst jag ville, med ett litet blink -
- på promenaden, i bilen, på tåget, i affären.

1 x 1 cm hade nog varit riktigt lagom då… See You! Klick-blink…;)

/wEbba


.

Inga kommentarer: