Kall som is

När blodcirkulationen är nere på noll och Kung Bore envisas med att bita mig i både näsan, tårna, fingrarna o skinkan – DÅ är jag kall som is! Det är då jag ses dansa, hoppa, sätta händerna i armhålorna - ja, vad som helst för att hitta en plusgrad någonstans!

Lars-Johan har lyckligtvis tagit upp eld till Flammornas Rike, så där kan man ju grilla sig ett par varma händer. Även Gösta konkurrerar ibland med värme från sina stjärnsågade stubbar - och glögg! Han lånar även ut sina egna händer ibland…

Cafeterian finns ju också, men fönsterplatsen är oftast redan upptagen av Feskarn.

Tyvärr hamnar jag lite för långt från isen när kylan ska jagas på flykten, så jag återvänder kvickt och ställer mig PÅ isen ihop med Nikon igen. Intelligent. Men som med så mycket annat – man får lida sig igenom vissa saker i livet och tänka på annat. En tanke som värmer är den om en möjlig vinst i matchen, när Danne/Jarno/Bus återigen iskallt fintar målvakten. DÅ smälter isen i mina fingrar o tår. Aaaahhhh………

/wEbba:)

Ett litet P.S. igen

Minns ni ”Kall som is”? Syskonen Glenmark sjöng den i Melodifestivalen 1984. Klassiskt. Hasse, den vore nå´t på hemmamatcherna- haha!
http://se.youtube.com/watch?v=aWABTlBqKZk

Och även om det är fräckt och något jag verkligen skulle vilja se (o fota), skulle jag aldrig för mitt liv stanna någon längre stund här utan min el-filt...:
http://adventure.howstuffworks.com/ice-hotel.htm Brrr.


Den här installationen känns fullständigt iskall!
Om vi inte passar oss, kanske detta blir ödet på Sjöarns läktare?!
("MINIMO MONUMENTO"
glasutställning i Paris 2005,
konstnär Nele Azevedo)

D.S.




.