I P95 (U15) har vi en tradition som återkommer lika säkert på årets sista dag, som tolvslaget senare under kvällen! Och detta görs enbart för att hålla humöret uppe på vår framtid - barnen!
Därför spelar vi en s.k. föräldramatch!
Här ska allt mer stelnande vuxna (?) människor ta upp kampen med unga, friska viljor i förmågan att röra sig någorlunda alert på isen… Vad tror ni händer? Jo, fram kommer gamla oslipade skridskor, för korta klubbor, hjälmar som sitter på trekvart, tvivelaktigt ändamålsenliga kläder och ett plötsligt anlänt jävlar-anamma!
Första ”halvlek” brukar de vuxna framhärda och klara av med ganska god bravur, men sen… Då blir det som på gamla kalas – när de vuxna tagit sitt blir det barnens tur… Konditionen tar ut sin rätt, kan man säga. De mest tävlingsinriktade gamla människorna kämpar ändå så hårt, att man börjar fingra på mobilen i fickan och fundera på ett samtal till 112. Undrar oroligt om det ska bli hjärtinfarkt av detta eller om vi klarar oss med en lätt sträckning? Andra inser motvilligt (men tacksamt:) sin begränsning och sällar sig allt oftare till den växande skaran som ”byter av” varandra på bänken. Väl sittandes där är man nog mest tacksam över att man fortfarande har armar o ben i behåll ett tag till.
Vore det inte för alla skratt och glädjen i att glädja (?) barnen, tror jag inte så många hade utsatt sig för faran med det hela. Eftersom man inte blir yngre med åren (även om en del behåller tron om att tiden står still), får de flesta helt enkelt inse - och känna i kroppakulan dagen efter - att det, vare sig man vill eller ej, återigen har Gått ett Nytt År! Ajajaj… ;)
/wEbba
P.S. Hur det slutade? Faktiskt 5-3 till adulterna! Jag tror barnen lät "di gamle" vinna - de såg lite oroliga ut... Själv bidrog jag inte ett dugg. Gör absolut inga piruetter på hal is - jag vill ha fast mark under fötterna. Fotar och hejar på alla hjältar, i stället! Som vanligt ;) D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar