Efter uppvärmningen sker en kort paus, då en stor del går åt för oss ledare, att justera barnens utrustning…En klassiker som alltid återkommer är att få fram ögonen på de barn vars föräldrar lyckats pressa in dubbla ”stenmarksmössor” under hjälmen!?… Vilket innebär att några barn har åkt de sista minuterna av uppvärmningen ”på känn” eftersom hjälmen, med ett rejält mösslager under, sitter mer som en ”partyhatt på sne” med en mössa under som sakta efter några skridskoskär glidit ner över ögonen och stannat vid näsroten….!
Efter uppvärmningen startar bollövningarna Första 10 minuterna går åt till att försöka få barnen till att bilda 2 led där man står efter varann! (Det är inte det lättaste för en 5-6 åring med skridskor på fötterna, vill jag lova…)
När övningarna väl kommer igång, startar en intensiv berättelse ifrån barnen (under spelets gång) med allt mellan himmel o jord som inte rör bandy!
Ett smakprov:
- Min pappa har köpt ny bil. –Okej?
- Vet du vad min lillebror heter? –Neej?
- Jag ska åka och köpa lördagsgodis när vi har tränat klart.- Jaha?
- Har du sett filmen Ninja Turtles? -Nej tyvärr.
- Varför pratar du så konstigt? (skratt!) Jag kommer från en annan del av Sverige.
- Var det krig där, så du måste flytta? –Öhh? Ja det kan vi säga…
En annan liten parentes i sammanhanget är att det inte är lätt för barn att komma ihåg ett dubbelnamn som mitt… Detta har resulterat i att barnen i bandyskolan har bestämt sig för att jag tydligen är ”en kvinna instängd i en mans kropp” som man då påkallar uppmärksamhet genom att ropa ”Fröken” ute på isen…!
-Fröken hur lång tid är det kvar?
-Fröken mina skridskor klämmer!
-Fröken kan vi inte spela nu? -Men snälla jag heter Lars-Johan!!
-Okej Fröken!?
Mot slutet kommer dagens höjdpunkt - att få spela två-mål! Här är det fri placering och spelstil som gäller. Och spelstilarna är många vill jag lova. Kan undra om det man nu ser hos en 5-6 åring när han/hon självmant intar sin position på isen, hänger med så att man även får se han eller hon på den platsen i ett U19 lag i framtiden…?
Några exempel på spelpositioner:
* Vi börjar med dom (framtida forwards?) som man får hålla hårt fast i ena armen när man skall hjälpa dom få på västen innan matchen De har bara ett i sikte, att få göra mål, göra mål, göra mål! Fast matchen inte ens har börjat…
* Sedan har vi mittfältet - det ”goaste” gänget. Dessa lämnar ofta banan mitt under brinnande match! Åker bort och dricker lite vatten… Någon vill hälsa på mamma eller pappa som står vid sargen, tittar ofta mot läktaren för att kolla vad lillasyster eller lillebror gör utanför isen…Ibland finner man dom gråtandes mitt på isen och när man då åker fram för att höra vad som hänt (efter att gråten har tystnat och snoret borttorkat) så kommer det fram: -Ingen passar mig, ingen passar mig…
* Försvaret: det är inte lätt att få upp dom till att ”testa” att göra mål… -Kom igen, nu kör vi upp och gör mål på det andra laget! När man efter 2-3 skridskoskär vänder sig om, står de lika lugnt kvar och bevakar sin post… De barn som bestämt sig att hålla försvarspositionen av det egna målet är också dom som har bäst koll på resultatet, till sin fördel! Det hjälper inte hur många mål det kanske starkare motståndarlaget gör, de tittar lika positivt på mig som ledare när jag blåser i pipan för mål. –Fröken, det står 2-2 nu va´!? Efter en liten stund när det andra laget gör 7-1 är det fortfarande i en 5-årings försvarande värld… -Fröken är det 4-4 till oss nu…
* Målvakterna!!! Är det brist på målvakter idag i ungdomslagen? Då kan jag säga att vi nog kommer att få ett STORT överskott i FBK i framtiden när bandyskolebarnen växer upp…!
Här har vi motsvarigheten till barnen som man får hålla i en arm för att de vill göra mål innan matchen ens börjat. Ett stort gäng som direkt åker till det egna målet, kastar sig ner på knä och backar in i det ”lilla” 50x100cm målet med ett återkommande mantra -Här ska dom minsann inte göra mål. När jag som ledare åker fram och försöker förklara: -Vi har inga målvakter. -Jo det har vi visst! –Neej. -Joho! –Neej, ställ er nu upp. Ni kan inte ligga 4 stycken inne i målet… Efter lite muttrande reser barnen sig upp, åker ut 1,5 meter ifrån målet, där man till sin fasa upptäcker att kompisarna i motståndarlaget är på väg i full fart mot dom…!! Herregud! Här gäller det att kasta sig ner på knä och backa in i målet igen…! –Suck!
Väl mött i vinter…
”Fröken” Lars-Johan
- Jag ska åka och köpa lördagsgodis när vi har tränat klart.- Jaha?
- Har du sett filmen Ninja Turtles? -Nej tyvärr.
- Varför pratar du så konstigt? (skratt!) Jag kommer från en annan del av Sverige.
- Var det krig där, så du måste flytta? –Öhh? Ja det kan vi säga…
En annan liten parentes i sammanhanget är att det inte är lätt för barn att komma ihåg ett dubbelnamn som mitt… Detta har resulterat i att barnen i bandyskolan har bestämt sig för att jag tydligen är ”en kvinna instängd i en mans kropp” som man då påkallar uppmärksamhet genom att ropa ”Fröken” ute på isen…!
-Fröken hur lång tid är det kvar?
-Fröken mina skridskor klämmer!
-Fröken kan vi inte spela nu? -Men snälla jag heter Lars-Johan!!
-Okej Fröken!?
Mot slutet kommer dagens höjdpunkt - att få spela två-mål! Här är det fri placering och spelstil som gäller. Och spelstilarna är många vill jag lova. Kan undra om det man nu ser hos en 5-6 åring när han/hon självmant intar sin position på isen, hänger med så att man även får se han eller hon på den platsen i ett U19 lag i framtiden…?
Några exempel på spelpositioner:
* Vi börjar med dom (framtida forwards?) som man får hålla hårt fast i ena armen när man skall hjälpa dom få på västen innan matchen De har bara ett i sikte, att få göra mål, göra mål, göra mål! Fast matchen inte ens har börjat…
* Sedan har vi mittfältet - det ”goaste” gänget. Dessa lämnar ofta banan mitt under brinnande match! Åker bort och dricker lite vatten… Någon vill hälsa på mamma eller pappa som står vid sargen, tittar ofta mot läktaren för att kolla vad lillasyster eller lillebror gör utanför isen…Ibland finner man dom gråtandes mitt på isen och när man då åker fram för att höra vad som hänt (efter att gråten har tystnat och snoret borttorkat) så kommer det fram: -Ingen passar mig, ingen passar mig…
* Försvaret: det är inte lätt att få upp dom till att ”testa” att göra mål… -Kom igen, nu kör vi upp och gör mål på det andra laget! När man efter 2-3 skridskoskär vänder sig om, står de lika lugnt kvar och bevakar sin post… De barn som bestämt sig att hålla försvarspositionen av det egna målet är också dom som har bäst koll på resultatet, till sin fördel! Det hjälper inte hur många mål det kanske starkare motståndarlaget gör, de tittar lika positivt på mig som ledare när jag blåser i pipan för mål. –Fröken, det står 2-2 nu va´!? Efter en liten stund när det andra laget gör 7-1 är det fortfarande i en 5-årings försvarande värld… -Fröken är det 4-4 till oss nu…
* Målvakterna!!! Är det brist på målvakter idag i ungdomslagen? Då kan jag säga att vi nog kommer att få ett STORT överskott i FBK i framtiden när bandyskolebarnen växer upp…!
Här har vi motsvarigheten till barnen som man får hålla i en arm för att de vill göra mål innan matchen ens börjat. Ett stort gäng som direkt åker till det egna målet, kastar sig ner på knä och backar in i det ”lilla” 50x100cm målet med ett återkommande mantra -Här ska dom minsann inte göra mål. När jag som ledare åker fram och försöker förklara: -Vi har inga målvakter. -Jo det har vi visst! –Neej. -Joho! –Neej, ställ er nu upp. Ni kan inte ligga 4 stycken inne i målet… Efter lite muttrande reser barnen sig upp, åker ut 1,5 meter ifrån målet, där man till sin fasa upptäcker att kompisarna i motståndarlaget är på väg i full fart mot dom…!! Herregud! Här gäller det att kasta sig ner på knä och backa in i målet igen…! –Suck!
Väl mött i vinter…
”Fröken” Lars-Johan
Men vem som var tomte berättar vi inte
1 kommentar:
Fantastiskt roligt beskrivet Lars-Johan! Det bästa och roligaste jag läst på länge!
Mvh Niclas Samuelsson
Skicka en kommentar